Man vet att man lever...
när man har 2 vildar i huset, och då menar jag inte husse och Pippi:)
Men två mallar så är det alltid livat och man har att göra. Och det är ju det jag vill, jag är ju inte typen som ligger hemma och tittar på tv direkt. Visst ibland kan jag väl känna att gud så skönt det hade varit att efter jobb bara komma hem, lägga mig på soffan och relaxa lite, men det vet man att det är kört. Och när man väl kommer hem från jobb så är de tankarna borta, utan då är det bara att byta om och sen träna hund. De flesta på mitt arbete eller de få människorna jag umgås med som inte tränar hund följer oftast någon tv serie, oftast en serie jag aldrig hört talas om eller bara läst om i kvällstidningarna eller skvallerblaskan jag får hem varannan vecka, jag har inte på flera år följt något tv program, tja ska vara c.s.i på fredagskvällarna isåfall, om den räknas som serie.Jag är däremot något uppdaterad när det gäller hundsport och vad som händer i "vår" hundvärld. Tur att jag har min man som ibland kan berätta om vad som händer utanför i världen, om det nu är något man vill veta då det mest är elände.
Jaja, det är det som händer här och nu som betyder något, tex. det som inte gick bra på träningen igår betyder inget idag utan man får göra upp en ny plan/strategi och träna på nytt idag. Och jag kan säga att man har att jobba med! Roxy är på sitt vis, relativt enkel att ha att göra med så länge jag inte blir irriterad (vilket inte är så lätt), för henne räcker utebliven belöning för att hon ska försöka prestera bättre nästa gång. MEN Atlas , atte, tuffebus hunden är det helt annorlunda...Får han inte sin kampdutt och han misstänker att jag har den i någon ficka så ger han sig inte, han SKA ha den så om han ska sno den i fickan, och skit samma om det bara är fickan ha nfår tag i det är ju ändå något som han kan kampa i, så jag har ju fått vad jag ville, en hund med mer attityd!Och som INTE ger sig, jo han ger ju sig när jag blir J*ligt förbannad, men det går sen 5 minuter eller kanske 2..sen är karusellen igång igen. Så nu är silkesvantarna av och vi kör på med träning, både vardagslydnad och sen har vi börjat med fotpositionen var den är och ingångarna vid inkallning. Det han brister i är koncentrationen, måste försöka arbeta upp den,men hur? Kanske någon har ett bra förslag för jag är blank....Han börjar ju nu bli mer intresserad för tikar än för mig..Vilket jag inte kan förstå för det måste ju vara jättekul och sitta hos mig och dessutom titta på mig hela tiden..Visst jag kan bli hur kul som helst när väl kampdutten eller någon annan grej kommer fram, men då kan inte koncentrera sig alls utan då vill han ju bara ha sin DUTT no matter what! Och så är vi tillbaka där vi började igen. Men en utmaning ville jag ha och det är vad jag har fått.
Och Roxy hon är nu i mina ögon väldigt mogen:) min lilla prinsessa;)
over and out// Lotta, Roxy och Atlas
